Daniela

Visst är det så att man drömmer om allt när man är gravid? Antar för att man har en urinblåsa som trycker på hela tiden. När jag var liten fick jag inte dricka vatten för sent för då skulle jag sova dåligt sa alltid min mamma. Det är väl så att man sover oroligt, när kroppen under sömnen behöver gå på toa. Låter i alla fall logiskt haha..

Dock lilla flodisen jag under min graviditet hade jag en hemsk dröm som satt sig så hårt. Den var så verklig och hade svårt att prata om drömmen månader efter. Usch, ska i alla fall berätta den till er.

Jag gick på toa, skojar inte. Sju gånger under natten, jag upplevde min graviditet som jobbig och kämpig, hade ibland svårt att andas och upplevde den allmänt jobbig. Så gjorde mina toa besök om nätterna (en droppe kiss haha), men så engång som en vandrade bulle gick jag upp från sängen, ut i hallen (vardagrummet var precis utanför vårt sovrum). När jag kommer ut från sovrummet så ser jag i balkongen mig själv stå där. Men utanför, alltså inte innan för vardagrummet. Det är flera fönster i vardags rummet plus balkong dörren då.

Där ser jag mig själv ståendes i kylan, helt svart. Men en bebis i armarna men man såg ej bebisen utan bara att den hon höll i något inlindat. Hon tittar mig rakt i ögonen utan att slita blicken och sedan vrider på huvdet sakta åt sidorna men slutar inte titta.

Jag frös helt, det var så obehagligt! Jag hade inte fött ännu, vågade inte sova själv på dagar. Det värsta av allt var att den kändes verklig, har nu i efterhand försökt förstå mig på vad den drömmen ville säga men jag tror i grund den handlade om rädsla. När jag googlade det handlade det om saker som behövdes bearbetas i mitt förflutna. Så läskigt. Men ya, det var bara en dröm tur det. Har aldrig blivit så skrajj över att se migsjälv haha.