HUR DET KÄNNS
Hej alla där ute.
Nu vet ingen om denna femtioelfte bloggen hehe men jag gillar ju trots allt att skriva och hur jag inte gör det dagligen så ger det mig endå ro i slutändan att sätta mig ner och skriva. Vart ska jag börja, vill framför allt skriva ner hur jag känner mig eftersom det hjälper att få perspektiv när man är full av tankar av alla håll.
Under min separation har jag förändrats väldigt mycket, inget jag bara säger utan jag kan känna efter och känna wow Daniela detta gör du bra, utan att känna va, är det okey att tänka så om sig själv utan bara veta det. Har bestämt mig att inte acceptera något annat än det liv jag vill leva och som är bra för mig och mitt barn. Jag vill och kommer alltid se efter hennes bästa.
Har verkligen ändrat inställning på sättet att se saker och ting, kan till exempel gå på bajs och endå tänka ” äsch det betyder tur i pengar..” hahah vilken jag som person inte gjorde innan. Jag hade svårt för att se utvägar, väldigt självdestruktiv i mitt sätt att tänka och bete mig.
Idag så sprack jag. Det blev alldelses för mycket från alla håll och jag har på senaste sakta låtit mig själv känna efter hur det känns att ha separerats. Under hela processen har jag inte tillåtit mig det eftersom min fokus under omständigheterna har varit att bara gå framåt se till att skapa stabilitet för min dotter. Det fanns inte tid för att må mer dåligt. Lovar som näsan över vatten, de va min exakta känsla då.
Allt är synd, det gör ont. När jag känner efter så gör det ont. Det är inte sjysst att jag ska få hålla mig stark och vara tyst, bara se framåt för att inte påverka min dotter negativt. Men jag gör det. Det finns mycket jag hade velat få sagt men jag tror inte jag har ord till det.
Har förstått att det är OK att ventilera ut när man mår dåligt, lärt känna mig själv mer. Idag på rasten ville jag bara hem. Grät och skippade lunchen. Nu mår jag bättre. Det är orättvist. Att du har gett någon allt, allt och att bli behandlad eller sedd som inget gör ont. Lögner och skit för att få sig själv att se bra ut? Till vilket pris.
Jag vill ingen illa eller pogäntera något, bara säga hur jag känner mig just nu. Vill inte heller att en separation ska vara tabu när mer en halva världen idag går igenom det. Det är OK, och det kommer bara bli bättre. Därför väljer jag att dela med mig.
Igår vid hamnen, älskar denna utsikten.
